Varför är det alltid jag och barnen som är kvar här hemma och maken ute och far?? Tycker att vi snart måste ta och ändra på det.
Det är bara att inse att vi inte kommit längre i utvecklingen. När vi får barn reagerar vi som våra urmödrar och fokuserar helt på barnen och släpper allt annat (nästan iallafall). Männen tappar inte fokus på sina intressen på samma sätt. Tiden må tryta för dem också men de ser på något sätt till att ändå få gjort sina grejer och det är ju i ärlighetens namn inte så svår för vi (mammorna) är ju alltid på plats och ser till att allting flyter.
nej jag är inte bitter........nej det är jag faktiskt inte, jag har det så superbra, det var bara en tanke som slog mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar