onsdag 3 november 2010
Jag är envis när det gäller att amma Ellen. Jag har mat till henne och det måste vara så naturen menar att det ska gå till och då måste det vara det bästa. Väldigt enkelt. Ändå kan jag ibland inte låta bli att snegla lite, men bara lite avundsjukt på dem som flaskmatar för dom kan äta vad dom vill, ta tag i sin vikt tex, ta ett glas vin, ha barn som blir lite mättare och därmed kanske sover bättre på nätterna, Slipper flasha när man är ute någonstans. Samtidigt kan jag tycka lite synd om dem som inte kan eller väljer bort amningen för den kan vara helt underbar också. Det är ju en väldigt kort tid om man tänker efter så både lök, vin och vikt kan faktiskt vänta ett tag till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar