Vi har kommit av oss, jag och Ellen. Med att sova hela natten eller rättare sagt med att köra tillvaron på strikt schema. Det började med att det verkade som om hon behövde sova mer på dagen än vad schemat erbjöd. Så jag lät henne sova tills hon vaknade. Sen skippade jag "skrattet till gonattet" för Ellen blev mest urförbannad när hon blev lagd just som vi hade så kul. Nu har vi myst och sjungit ett par kvällar innan hon lagt sig och det har gått bättre. Jag har fuskat med att gå in till henne också när hon blivit ledsen och jag märker ingen som helst skillnad på nattsömnen för ibland sover hon 19-06 i ett sträck och ibland vaknar hon flera gånger under hela natten. Men jag stod inte ut längre med att stå utanför hennes vrå och ramsa när hela mitt inre bara skrek efter att få gå in till henne. "Sova hela natten" ska ju funka på alla barn bara man gör rätt men det må så vara då att vi inte gjort rätt. Jag är för tillfället nöjd med att vi slutat äta på natten och att Ellen ligger i sin egen säng och sover för det mesta iallafall till 5.30. Med eller utan x-antal uppvak fram tills dess.