Men shit var hon trött eller var hon supertrött igår efter tvåtimmars-lekplats-besöket? Hon skrek och vrålade om vartannat, låg på golvet och sparkade, ylade att hon minsann inte skulle ha nån mat. I ett sånt läge är det bara att vänta ut henne. Att försöka få henne till nåt hon inte vill tar bara extra utav hennes och vår energi. Prata lungt och sansat och rätt vad det är sitter hon vid bordet och pillar i sig (efter att ha skrikit lite till om att hon ska ta själv /inte ta själv etc.) Och det är då det händer ett litet under för maten verkar inom några minuter på henne och den glada underbara Ellen är tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar